måndag 23 juli 2007

Sveriges tredje största ö

Det är inte lätt att vara glad när det ösregnar och man sitter och bidar sin tid för att få åka till - Hisingen. Inte för att jag nu som förr avskydde detta ställe (jag överlämnar orerande i ämnet till Mikebikes forna glansdagar). Nu har jag accepterat Hisingen för vad det är och till viss del tagit det till mitt hjärta. Där kan man få se, höra och uppleva saker man aldrig kommer att få göra på andra sidan bron. Och det kan vara både roande och oroande. Nu ska jag åka och jobba på Kville, och det minns jag som glada dagar från förra gången jag gjorde det. Då var det tokiga knarkare som försökte snatta fläskfilé och annat sköj dagarna i ända. Men jag gillar ändå Hisingen. Hisingen är okej.

1 kommentar:

Anonym sa...

Pål, jag är djupt chockad även om jag måste erkönna att jag kännt det komma. Min hisingen-skräck fortsätter att växa.