Hatkunden

Idag har jag jobbat. På jobbet finns det en tant som alltid brukar komma när jag är på som sämst humör, hon är min hatkund. Hon är en riktig kärring, helt dement och hör ingenting. Dessutom är hon otrevlig och mumlar för sig själv hela tiden. Skittant! Dessutom är hon extremt långsam. Hon går så låååångsaaaaaamt så hon nästan står still. Jag blir så jävla sur när jag tänker på henne va. Sedan har jag en till hatkund, hon är ungefär likadan fast har stirrande ögon och skriker hela tiden bara för att hon inte hör något själv, ja men för i helvete DU BEHÖVER VÄL INTE GÖRA MIG DÖV OCKSÅ TANTJÄVEL! Sedan finns det förstås gubbarna, dom är mer tystlåtna men irriterande på grund utav att dom bryr sig om sådana saker som att det fattas 50 öre på pantkvittot (oftast för att dom har slängt in en ogiltig burk) eller att dom har glömt någonting som dom försöker få mig att springa och hämta. Det är inte för inte man blir helt människofientlig av att jobba i en billig mataffär. Jag tror att det hade vart bättre att jobba i en dyr mataffär, där är nog folk inte lika kinkiga och mer glada och skuttar omkring och handlar skitmycket lyxmat för ofantliga överpriser. En sådan butik skulle man jobba i. Fan.