fredag 28 november 2008

Korpen flyger vidare!

Härmed meddelas att korpen snart flyger hemåt igen, mot den övre delen av västkusten.
Nu skall den sydvästra delen av ön med ett oförtjänt dåligt rykte intas - Lindholmen! Med gott mod, ett lika dåligt ölsinne som innan och ett omättat vetandebehov skall korpen åter bli en frekvent besökare på andra lång och se om staden som kan liknas vid kattguld äntligen visat sig vara en guldklimp med dåligt självförtroende.

Nu behövs bara någonstans att ställa sina skor.

söndag 23 november 2008

Finanskrisen

Det är väldigt praktiskt nu i finanskris-tider hur man inte behöver göra så mycket alls. Man kan bara ta och skylla på finanskrisen. Varför har vi inget toalettpapper hemma, varför har jag ont i magen, varför hittar jag inte Torbjörns kamerasladd. Finanskrisen. Väldigt bra att leva under sådana här omständigheter. Jag gillar finanskrisen. Jag gillar sammansättningen av ord; finans och kris. Det låter tryggt. Äntligen något bra som händer. En finans i kris. Skitbra. Nu ska jag köpa skitpapper.

fredag 21 november 2008

Fräcka fredag

Ena stunden haglar det isbollar, sedan snöar det och nu är det ösregn och folk försöker gå i vågrät position utanför fönstret, tanten ramlar och paraplyet flyger åt helvete. Sitter och försöker skriva något saftigt och välformulerat om formgivningen av gamla slitna punkfanzine. Det är rätt kul egentligen. Och man får en portion utav det där som jag längtar efter ibland på sena kvällar efter några glas rödvin - att vara en sådan som kan slänga sig med Bourdieu citat på ett vettigt sätt och ändå ha kvar klasshat i hjärtat, åh, vänsterakademiker vad vackert och smutsigt det är!

Kurt Wagner är inte bara namnet på “Nightcrawler” från X-men serien utan också sångaren i ett fantastiskt band, Lambchop. Igår spelade dom på KB och han var precis sådär svartaglasögonbågar, ständigt sittande, gubbig och gitarrplonkande som man önskade sig. Dessutom hade han den absolut torraste humor jag någonsin hört prov på. Pianisten var om möjligt ännu torrare, så deras samexistens var underbar att beskåda.
Pianisten drog dessutom ett skämt som inte var så kul men som jag kan försöka återberätta, jag tror att den går under kategorin “fräckis”.

En liten pojke går in i sina föräldrars sovrum och kommer på dom när dom ligger. Pappan skriker till honom, “Ungjävel, vad gör du! Gå ut med dig!”, varpå sonen blir fruktansvärt förskräckt och springer upp för trappan och in i sängbundna farmors sovrum. Där börjar han göra “he’s thing” med farmorn istället, och när pappan hör underliga ljud uppfrån går han upp för att se vad som står på. När han kliver in i farmorns sovrum skriker sonen från ovanpå farmor; “Se, det är inte så jävla kul när det är din mamma det handlar om!”.

Som sagt så var den inte speciellt kul.